kul att jag alltid väljer låttexter eller dylikt till rubrik vareviga gång...

och jag har alltid fått höra att man ska vara ärlig mot sig själv, så att man inte tappar bort sig i alla lögner. just här och nu har jag kommit att inse att jag är en av alla ensamvargar, som ibland och framförallt inte nu om dagarna vill vara ensam. just nu har jag några punkter jag vill ska infinna sig i mitt liv:

- pirr i magen

- någon som innerligt undrar hur min dag har varit

- någon som vill umgås med mig, ta reda på vem jag är

- kvällssällskap

nej, jag orkar inte rabbla upp alla mina önskningar och drömmar just nu. blir bara tjatigt, men det där är väl ganska enkelt att lista ut vad jag syftar på. (att det alltid ska handla om känslor i alla mina texter... snark*) men nu är det så att jag är en person med många och olika känslor som gärna vill ta vägen någonstans, varav denna b-l-o-g-g. jag vill hur som haver ha ett trevligt sällskap just nu, eller den där starten på väg till ett sällskap. så, där har ni och framförallt jag det. nu har jag inte ljugit för mig själv något mer, nu står det skrivit i cyberspace. notakeback. men måtte det finns någon för mig också.

ligger i en av familjens hängmattor ute på altanen med öppna glasdörrar överallt, solen skiner utanför och mitt liv känns lite för enkelt. de vackra hängmattorna kommer från costa rica som syster tagit hem från en av resorna, och de är otroligt magiska - på alla sätt och vis. jag försvinner in i min egen lilla värld när jag ligger och gungar fram och tillbaka, som om det inte finns någon morgondag utan bara jag här-och-nu. magik ända ut i fingerspetsarna.

sysselsättningen i den magnifika och mycket färgglada hängmatta är och har varit i någon timme att nynna med i låtar. hänger på spotify, finner ny och gammal musik att sjunga med i, blundandes och gungandes. jag skiter fullständigt i min teliaräkning på 546 kronor som ska betalas inom sexton dagar, det finns all tid i värld åt den. just nu behöver jag bara dricka kaffe, och sjunga. om ens det. låten som nu gått minst tio gånger om är timbuktus låt; resten av ditt liv. jag känner ända in i ryggmärgen hur förbannad han är, hur förjävligt det måste vara och hur idiotiskt och fullkomligt löjlig situationen blir. samtidigt känner jag en bitter eftersmak när den här låten blir en hit på radion och spelas tjugofyrasju. men fan vilken bra låt det är. hoppas förövrigt att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva det själv.

har precis börjat jobba, andra veckan nu och jag känner mig förvånansvärt pigg om dagarna. under mina nio timmar på jobbet får jag all tid i världen att få tårar i ögonen över tråkiga händelser i mitt liv, hoppa glädjehopp över roliga nyheter och le ett litet leende åt vackra stunder och bara vara. på det sättet är det ett helt underbart arbete jag har, men också det mest irriterande som kan få mig att vilja åka hem och gråta. ibland vill man inte tänka så mycket, utan bara jobba på - men det går inte alla gånger såvida jag inte har all fokus på hur jag ska få upp den där rovan ur marken eller vilken sort det kan tänkas vara. idag var en sådan dag som inte riktigt ville sig, jag skrattade friskt med mina arbetskamrater, men snyftade inombords åt absolut ingenting. för så kan det också vara, ibland känns ingenting riktigt bra - fast ändå helt utmärkt. nåväl.

nu var det ett tag sedan, och mycket har hänt sedan vi sågs. av behov kommer detta inlägg kanske bli ganska långt och tråkigt att läsa, så det är bara att sluta nu om ni så vill. sedan grillkvällen för några veckor sedan har jag hunnit med massvis, jag ska ta det från början.

1/ jag skrev klart alla mina skolarbeten och skickade in mitt sista pling någonsin i boxen, och grät en skvätt. just där och då trodde jag att mitt liv var över. men icke. 2/ jag åkte till alanya tillsammans med massvis av fina vänner och njöt en hel vecka av dårskap, det konsumerades alldeles för mycket alkohol och tobak och det borde ha druckits mer vatten. vi dansade oss genomblöta på the doors vareviga kväll och drack alla shots på robin hood med våra bartenders. trots det överlevde vi och kom hem helskinnade, då det oroväckande askmolnet försvunnit. 3/ direkt efter hemkomsten startade viking, laget samlades och vi smekte en match av fem. jag spelade två och trodde att hjärtat skulle hoppa ur kroppen, men det var det värt. det blev vinbrännboll och studentmottagning under underbart intensiva dagar. 4/ sedan började veckan, studentveckan. det var mösspåtagning och fest, lunch med klassen och chill i parker, lunch hos mentorn med klassen, vinkubb, ghandis och utgång, det blev matlagning och middag med alla treor och lärare på gastro, champagnefrukost i strålande sol halv nio på morgonen och visit i kyrkan, fina meddelanden i mössor och på papper till alla vänner och ett vitt kuvert i handen, utspring. vagntåg och studenttåg genom hela staden tillsammans med alla studenter. hemfärd och underbart fin mottagning. tal. paketöppning som om det vore min födelsedag. ombyte för slussbruden. jägershots. lärare som får mig att börja gråta av lycka och sorg. rådis tillsammans med riktigt bra människor. konstiga samtal och sms som enbart kan sluta i stora feta asgarv. hemfärd och en god natts sömn. uppgång och världens längsta dusch. torka hår, sminka, smörja in, locka hår, på med klänning och skor - bal. massa kort och trötta muskler i ansiktet. riktigt fet kväll på magasinet. skönt häng i soffor. god och äcklig dricka. skön terass att hämta andan på - diskutera minnen. kramas. ombyte och lång väg upp till det där j*vla berget för korv och stenkastning. hemfärd, några sms och återigen en god natts sömn.

det har varit dagar som jag aldrig kommer att glömma, minnen för livet och stunder som inte går att beskriva med ord. jag har åstadkommit något magnifikt, ni har åstadkommit något magnifikt. tillsammans har vi åstadkommit något magnifikt vill jag lova. det är nu "verkligen börjar" som jag hört otaligt många gånger den senaste månaden. jaha, då tutar vi och kör!