har av någon anledning fått för mig att Eric Amarillos låt Om sanningen ska fram är djävulskt klockren - bra. ja fan, den är ju det! hade förresten skön grillkväll hos fin igår med vad som kändes tusen andra, älskar sommaren.

hade studentskiva igår, en skiva som flippade totalt. alldeles för billigt i baren och fin mat fick mig, och resten av stället, att spåra. dans och häng i mysigt väder. en kväll att minnas, all times. har därför haft världens sjukaste bakisdag idag, i skolan. med uppgång halv åtta, efter ett par timmars sömn för lite seminarium - när jag mådde som bäst. efter några timmar i skolan och en rejäl lunch stupade jag i en av sofforna och sov i två timmar. sköna stunder. nu ska jag se till att maten blir klar så jag får äta mig pigg, eller hur man gör en sådan här dag...

men tjena blorren, hur står det till? leker livet?

sitter in the moment och skriver om offentlighetsprincipen, vilket känns som gröt i hjärnan. vill helst av allt lägga mig ned på en av sofforna bakom mig och sova till lunch, men det är icke tillåtet en dag som denna. istället ska jag skriva halva arbetet nu innan min kompanjon hittar hit, eller så kanske jag ska skriva lite ledighetsansökan, hmm...

nåväl, nu dag - nya tider - nya möjlighet osv.

vill bara flika in att jag hade en mystisk och konstigt rolig kväll i förrgår. fulla och glada människor som vill prata, ta en öl eller cigarett tillsammans och snacka om gemensamma nämnare. gårdagen var densamma, fast väldigt mycket bättre på vissa plan. nu är det fan sommar.

jag älskar när jag blir förbannad, hur hela mitt liv alltid tar en paus för att vara arg en stund innan jag kan fortsätta och trycka på play. som om det inte finns en morgondag, så mycket vrede kan sippra ut genom mina öron, likt en drake. det är ungefär som att springa på het glöd, och känslan av att man aldrig tycks vara framme. det finns ingen korrekt svenska i det här inlägget. det är sent och jag är trött. men fan vad mitt liv inte tycks kunna gå vidare just nu, örka paus.