och jag kan inte sluta älska den här låten: click

insåg precis att bloggens namn inte överensstämer med mina två första inlägg. men fan vilket underbart liv jag har. cyberspace - my life is good.

& jag är, hands down, sämst på att berätta för mina underbara vänner hur ledsen jag är på vissa ting och händelser i mitt liv. förutom det som vi alla är med om - idiotiska handlingar människor gjort som vi ogillar tillsammans. men när det kommer till det personliga planet, då känner jag mig jävligt naken. blottad. (ni får gärna dra paralleller till m.montazamis uttalande gällande hennes läppstift). men det gör mig ledsen. lite kaka på kaka.

jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde vara lika rak och öppen som ni är. ni vågar. ni är starka. ni har stake. i jämförelse med er är jag en liten plattansiktad stjärt. men jag ska inte jämföra mig med er. jag försöker. men det vore så underbart om jag vågade. för ni är mina finaste vänner, och jag vill så gärna.

imorgon ska jag göra något som jag aldrig gjort förut. vet inte om det kommer hjälpa eller stjälpa. jag är rädd. rädd för att jag måste blotta mina känslor. rädd för att det är nytt. rädd för att jag känner mig som en dålig människa. rädd för världen. rädd för att få ett dåligt omdöme. rädd för att bli bedömd. dömd. men jag ska ge det ett försök.

man kan fråga sig vad som hände nu, men vafan. ibland vill man skriva av sig lite. det finns dagar då man bara ligger i sängen och läser blogg efter blogg - tittar på bild efter bild. analyserar in i det minsta lilla, är kritisk till bilder och beundras av ordkombinationer. lika många dagar finns det då man ibland vill spänna fast alla bloggar, inte minst sin egen, på en djävulskt stark raket och fyra iväg dem ut i tomma intet. idag är en gråzon - varken eller duger. det här är vare sig jag vill eller inte, dag 1 på bloggen. första inlägget. låter det nog få vara så.