tänkte skriva ur mig en massa skit, en massa trista tankar. jag gör en helomvändning. min fina vän gav mig den finaste och mest passande kommentaren alldeles nyss. så istället väljer jag nu att berätta något annat. jag har de finaste vännerna, och just den här vännen tror jag kan mig bättre än jag själv. tack mina fina. tack, fina du. tack!

när jag tänker efter, så har mina senaste månader varit de mest händelserika månaderna i mitt liv. medgångar - motgångar, gråzoon, allt. jag har skrattat tills jag gråtit med mina underbara vänner, njutit av varenda sekund tillsammans med dem. omfamnat varenda sekund med min familj. kramat om dem tills de bleknat. jag har verkligen den finaste skara människor i min närhet, som ställer upp för mig. sedan har jag haft tillfällen denna sommar som gjort mig till en person jag inte känner igen, som ställer till det för sig själv och sin omgivning. tillfällen som jag hoppades, och även trodde, att jag skulle klara mig undan. men som hann ifatt mig snabbare än blixten själv. och jag hatar att det gör ont inom mig när jag tänker på allt runt omkring dessa tillfällen. önskar att jag kunde radera de här och nu, samtidigt som jag vill trycka på rewind och uppleva det om och om igen. dessa bitterljuva minnen. om jag i framtiden säger en sak, så kanske jag menar en annan. men jag lovar att jag förmodligen, just då, behöver ha min fasad. så förbise det, och ta upp det senare. nu ska jag tänka på de mest värdefulla minnena från denna sommar med ett glas rött. för det är jag värd.

taggar järnet på livet just nu, känner att "vinden har vänt", eller hur jag ska uttrycka mig. iiiih!

för länge sedan tillverkade jag mig (ok, inte länge sedan - känns bara bättre att säga så) en lista på spotify som jag kan vända mig till när jag känner mig trött och grå. spännande va, tjejen är deep. där är det en salig blandning av allt mellan himmel och jord. men ingenting är så bra dessa dagar jag är trött och grå som att skriva in youtube.com i adressfältet och söka på: let me sign. då är livet fan underbart, hur trött och grå jag än känner mig. en annan sak som får mig att vilja jubla dessa dagar är när jag får trycka in en gårdskyckling insmord i så mycket grillkrydda att det nästan är läskigt i ugnen, då vet jag att middagen kommer göra mig och min mage något fruktansvärt gott.

(nu när jag precis skrev "fruktansvärt gott" kom jag att tänka på hur olidligt fult det låter när någon skriver något negativt innan någonting positivt, för att pusha ännu mer på hur bra någonting är. som "äckligt gott", "snuskigt snygg", "förbannat kul" osv, det låter bara löjligt. jag vet själv att jag skriver så alltför många gånger för mitt eget bästa, men fan vad fult det är och låter. så hädanefter ska jag vara ännu mer på min vakt, och radera och skriva om när jag ser mig själv göra ett sådant fult misstag. en liten parentes bara....)

nåväl, nu ska jag titta till min gårdskyckling.