när jag tänker efter, så har mina senaste månader varit de mest händelserika månaderna i mitt liv. medgångar - motgångar, gråzoon, allt. jag har skrattat tills jag gråtit med mina underbara vänner, njutit av varenda sekund tillsammans med dem. omfamnat varenda sekund med min familj. kramat om dem tills de bleknat. jag har verkligen den finaste skara människor i min närhet, som ställer upp för mig. sedan har jag haft tillfällen denna sommar som gjort mig till en person jag inte känner igen, som ställer till det för sig själv och sin omgivning. tillfällen som jag hoppades, och även trodde, att jag skulle klara mig undan. men som hann ifatt mig snabbare än blixten själv. och jag hatar att det gör ont inom mig när jag tänker på allt runt omkring dessa tillfällen. önskar att jag kunde radera de här och nu, samtidigt som jag vill trycka på rewind och uppleva det om och om igen. dessa bitterljuva minnen. om jag i framtiden säger en sak, så kanske jag menar en annan. men jag lovar att jag förmodligen, just då, behöver ha min fasad. så förbise det, och ta upp det senare. nu ska jag tänka på de mest värdefulla minnena från denna sommar med ett glas rött. för det är jag värd.