Trodde nog inte att det var möjligt. Trodde väl att jag var stark nog. I ärlighetens namn har jag nog alltid vetat. Din jävla vekling. Dags att växa upp och skaka av sig. För som drömmarna utspelar sig, så bra kan det bara inte bli.

Det är ord som är ärligare än vad jag är van vid, förmodligen mer behövliga än dessa vita lögner om att allt ordnar sig. Varenda mening fascinerar mig och jag blir lika tagen och överrumplad varje gång. Hans ord gör mig sorgsen och kroppen får mig att fälla tårar trots order. Jag finner livsglädje och lovar mig själv att le åt någon okänd nästa dag.