vad som med blotta ögat kan se ut som en vacker, välkomnande och glad söndag kan med en kaffekopp för lite bli en söndag fylld med ångest. tankar och gråa hål som bara blir mörkare med tiden. idag vaknade jag och kände hur fantastisk och inbjudande söndagen var, och det var den, för en stund. efter möten med fantastiska människor och med existentiella frågor som återkommande ämne flyr gärna mina tankar ut på en resa som påminner mig om hur skört livet är. hur snabbt saker och ting kan förändra en persons liv och dess omgivning. det är känslosamt och tynger mig, men framför allt värdesätta den tid som man tillbringar tillsammans, om det så bara är för en kopp kaffe och kortspel. punkt.