ligger i en av familjens hängmattor ute på altanen med öppna glasdörrar överallt, solen skiner utanför och mitt liv känns lite för enkelt. de vackra hängmattorna kommer från costa rica som syster tagit hem från en av resorna, och de är otroligt magiska - på alla sätt och vis. jag försvinner in i min egen lilla värld när jag ligger och gungar fram och tillbaka, som om det inte finns någon morgondag utan bara jag här-och-nu. magik ända ut i fingerspetsarna.

sysselsättningen i den magnifika och mycket färgglada hängmatta är och har varit i någon timme att nynna med i låtar. hänger på spotify, finner ny och gammal musik att sjunga med i, blundandes och gungandes. jag skiter fullständigt i min teliaräkning på 546 kronor som ska betalas inom sexton dagar, det finns all tid i värld åt den. just nu behöver jag bara dricka kaffe, och sjunga. om ens det. låten som nu gått minst tio gånger om är timbuktus låt; resten av ditt liv. jag känner ända in i ryggmärgen hur förbannad han är, hur förjävligt det måste vara och hur idiotiskt och fullkomligt löjlig situationen blir. samtidigt känner jag en bitter eftersmak när den här låten blir en hit på radion och spelas tjugofyrasju. men fan vilken bra låt det är. hoppas förövrigt att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva det själv.