har precis börjat jobba, andra veckan nu och jag känner mig förvånansvärt pigg om dagarna. under mina nio timmar på jobbet får jag all tid i världen att få tårar i ögonen över tråkiga händelser i mitt liv, hoppa glädjehopp över roliga nyheter och le ett litet leende åt vackra stunder och bara vara. på det sättet är det ett helt underbart arbete jag har, men också det mest irriterande som kan få mig att vilja åka hem och gråta. ibland vill man inte tänka så mycket, utan bara jobba på - men det går inte alla gånger såvida jag inte har all fokus på hur jag ska få upp den där rovan ur marken eller vilken sort det kan tänkas vara. idag var en sådan dag som inte riktigt ville sig, jag skrattade friskt med mina arbetskamrater, men snyftade inombords åt absolut ingenting. för så kan det också vara, ibland känns ingenting riktigt bra - fast ändå helt utmärkt. nåväl.