Aj

Vareviga torsdag är det samma sak. Vareviga torsdag äter den mest  obehagliga känslan upp mig från insidan. Den får mig att vilja lägga mig ned på marken i fosterställning och skrika. Gärna slå hejdlöst och okontrollerat i marken. Men det går inte. Det kan jag inte. Jag får inte. Har nu förstått varför denna förjävliga känsla kryper på och det gör det ännu värre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0