kära vänner,

vareviga gång jag känner mig sorgsen över något, litet som smått - det får kännas hur j*vla patetiskt som helst - men varje gång tvingar jag mig till att se det här underbara klippet. jag tvingar mig själv för att inte låta mina känslor ta över min kropp ibland. vare sig det fungerar eller inte under tiden så får de där minutrarna mig att börja hoppas igen. det spelar ingen roll att känslorna tar över lika snabbt som klippet tagit slut, för under tiden hinner mina tankar alltid flyga runt i världen till personer som; kommer ha - har - haft det jobbigare, en mer avgörande tid i livet. det får mig även att förstå hur viktigt det är för mig att få känna efter ibland, och inte minst tänka efter. byta perspektiv. nåväl, kära vänner. se klippet, och få tankarna att sväva en stund. det är ok att känna.