bakisångesten äter upp mig innifrån. känns som om jag tittar på en persons liv från ovan, samtidigt kan jag känna alla känslorna som personen upplever. lever inte riktigt i nuet antar jag. tror att gårdagen gjorde mig mer osäker på mig själv än någonsin. fruktansvärt dumt och sant. att inte vilja bete sig som man gör kanske inte är den finaste känslan, önska att man är någon annan - ännu sämre. nu ska jag somna och önska att en ny istid är påväg.