jag önskar att jag inte velar så mycket. att jag inte är så fruktansvärt töntig. nu är jag den där tjejen som jag hatade att prata med förut, som gick mig på nerverna, som jag ville skaka vett i. nu är jag den där jobbiga jäveln som inte kan knipa käft, som andra tjejer vill sätta silvertejp över munnen på och det stör mig nå otroligt mycket. jag är inte mig själv just nu. tjejen som var expert på att dömma och tycka illa om flickebarn som inte visste bättre, enligt mig, har jag nu själv gått och blivit. känns inte riktigt bra. alls. kanske lika bra att gå tillbaka till mitt gamla jag. aldrig mer göra oväntade grejer, aldrig mer vara spontan. ja - det kanske är svaret på denna olösta gåta. vem är jag?