tittade en kortis på allsången och såg roy och roger, blev genast påmind om när jag och min klass som nio-tioåringar satte upp en pjäs med olika sketcher. förutom att våra föräldrar fick ta del av roliga och ibland lite konstiga sketcher med sång fick de även gråta och skratta till vår cd som vi spelade in, små-musikanterna. inte nog med att vi älskade det, vi låter inte helt illa heller, vi låter som barn ska låta! åh, det var tider det.