när jag tänker efter, så har mina senaste månader varit de mest händelserika månaderna i mitt liv. medgångar - motgångar, gråzoon, allt. jag har skrattat tills jag gråtit med mina underbara vänner, njutit av varenda sekund tillsammans med dem. omfamnat varenda sekund med min familj. kramat om dem tills de bleknat. jag har verkligen den finaste skara människor i min närhet, som ställer upp för mig. sedan har jag haft tillfällen denna sommar som gjort mig till en person jag inte känner igen, som ställer till det för sig själv och sin omgivning. tillfällen som jag hoppades, och även trodde, att jag skulle klara mig undan. men som hann ifatt mig snabbare än blixten själv. och jag hatar att det gör ont inom mig när jag tänker på allt runt omkring dessa tillfällen. önskar att jag kunde radera de här och nu, samtidigt som jag vill trycka på rewind och uppleva det om och om igen. dessa bitterljuva minnen. om jag i framtiden säger en sak, så kanske jag menar en annan. men jag lovar att jag förmodligen, just då, behöver ha min fasad. så förbise det, och ta upp det senare. nu ska jag tänka på de mest värdefulla minnena från denna sommar med ett glas rött. för det är jag värd.

taggar järnet på livet just nu, känner att "vinden har vänt", eller hur jag ska uttrycka mig. iiiih!

för länge sedan tillverkade jag mig (ok, inte länge sedan - känns bara bättre att säga så) en lista på spotify som jag kan vända mig till när jag känner mig trött och grå. spännande va, tjejen är deep. där är det en salig blandning av allt mellan himmel och jord. men ingenting är så bra dessa dagar jag är trött och grå som att skriva in youtube.com i adressfältet och söka på: let me sign. då är livet fan underbart, hur trött och grå jag än känner mig. en annan sak som får mig att vilja jubla dessa dagar är när jag får trycka in en gårdskyckling insmord i så mycket grillkrydda att det nästan är läskigt i ugnen, då vet jag att middagen kommer göra mig och min mage något fruktansvärt gott.

(nu när jag precis skrev "fruktansvärt gott" kom jag att tänka på hur olidligt fult det låter när någon skriver något negativt innan någonting positivt, för att pusha ännu mer på hur bra någonting är. som "äckligt gott", "snuskigt snygg", "förbannat kul" osv, det låter bara löjligt. jag vet själv att jag skriver så alltför många gånger för mitt eget bästa, men fan vad fult det är och låter. så hädanefter ska jag vara ännu mer på min vakt, och radera och skriva om när jag ser mig själv göra ett sådant fult misstag. en liten parentes bara....)

nåväl, nu ska jag titta till min gårdskyckling.

har lagat mat varenda dag som arbetslös jänta på landet, i will keep on doing it. som arbetslös har jag även tittat på cougar town, the buried life och grey's, underbara grey's. jobbar på att inte spendera pengar (hahaha) och söker jobb eller nått. drömmer om en förhoppningsvis underbar resa till *pip* och är spänd inför kommande dagar. äh, en kost update om mitt liv som arbetslös. out

skulle aldrig vilja påstå att jag befinner mig i ett vägskäl, därför gör jag inte heller så. istället vill jag påstå att jag befinner mig i en del av livet som får mig att bli oerhört kreativ, sprallig och ledsen samtidigt. den allra största delen som består av kreativitet och sprallighet utvinner den tredje 99 av 100 gånger. det är skönt. och när snälla människor gör snälla saker (och därmed blir ännu snällare) blir jag varm inombords och ger världen tummen upp.

just nu händer det mycket och ingenting alls i mitt liv, det är bland det mest underbara jag varit med om på länge. så många idéer som flyger runt i huvudet gör mig till världens rikaste människa, samtidigt rädd för kommande val och så. men nä, 99 av 100 som sagt. mer än så vill jag inte dela med mig av kära bloggvänner. vi syns när vi syns.

& ni hänger kvar. som om ni inte har någon slutdestination. som lösdrivare. trivsamt. nästan. klockan slår snart över till lördag, vilket innebär stora mängder roligheter. planen iallafall, sen om den håller är en annan femma. för att runda av denna dag, som visade sig bli en högst intressant dag ska jag logga ut från denna cyberspace och dra igång notting hill, vilket borde avslöja alldeles för mycket om mitt mode. som inte spelas på repeat. om annat, vi hörs när vi hörs.

ärade bloggläsare, trogna fans, trots att några inlägg inte publicerats under en längre period klickar ni er in här som om det inte fanns någon morgondag. som om det vore jordens undergång om denna bloggare (...) inte publicerar ett inlägg snart, delar med sig lite av sina tankar eller ger ett konstigt inlägg om månen. det är kul. ni är kul. lagom. inte alls. men tack, tack för ert support i cyberspace. eller nått. inte alls.

där går det en vilsen person. som inte hittar hem. som inte vet vart den ska. som säger en sak men egentligen känner något helt annat. som låtsas klara alla motgångar på tio sekunder. som säger att världen är varje persons lekplats. som menar på att vi borde börja leva livet fullt ut - sluta mesa, men som egentligen är mer rädd för livet än någon annan. där går den vilsna personen. som behöver en karta. som behöver vägledning.

det gör ont i själen av alla möjliga orsaker. det händer saker i mitt liv som jag aldrig tidigare upplevt, som jag inte trodde skulle inträffa någonsin, jag skulle klara mig undan - hålla mig undan. men nu är jag här, mitt liv har tagit mig hit, ödet och jag själv, omvärlden. nu är det alltså meningen att jag på något vis ska genomgå detta upp-och-nedvända liv, försöka göra det bästa av situationen. finna min väg, min lösning. åt helvete med det känner jag. tur att jag har överdrivet, ända in i själen, fina vänner med mig i mitt vilsna lilla jag.

tittade en kortis på allsången och såg roy och roger, blev genast påmind om när jag och min klass som nio-tioåringar satte upp en pjäs med olika sketcher. förutom att våra föräldrar fick ta del av roliga och ibland lite konstiga sketcher med sång fick de även gråta och skratta till vår cd som vi spelade in, små-musikanterna. inte nog med att vi älskade det, vi låter inte helt illa heller, vi låter som barn ska låta! åh, det var tider det.

vet inte varför jag inte tittat på videon till den här låten förut, men den ser alldeles för idyllisk ut för vårt eget bästa. mitt bästa.

called in sick today, hade snuskigaste migränen när jag vaknade imorse, sov vidare en timme och ringde in vid sju och tog ut en ledighetsdag, som jag samlat. känns bra även fast jag går miste om pengar. får jobba ihop de senare. så nu varvar jag islatte och stora mängder vatten i trettioåttagrader på altanen. solen gassar mig och det känns som att ligga på stranden i bikini (inbillar mig själv att det doftar saltvatten, varm sand, saltiga pommes osv).

dessa tysta men ack så stillsamma och fina dagarna får mig att vilja sysselsätta mig upp till öronen, men ändå bara ligga ned och teckna lite. jag blir rastlös av att inte göra något men hysterisk på mig själv när jag tar på mig för mycket. fin balans i livet. lika fin balans som mina tankegångar över livet och vad som komma skall. i detta nuet är jag rädd för framtiden, vill inte att sommaren ska ta slut och vilseleda mig in på något jag kan tänkas ångra. samtidigt vill jag det - för man lär sig av sina misstag.

apropå att man lär sig av sina misstag så önskar jag att jag vågade ta för mig mer i mitt agerande på jorden. inte gömma mig bakom min stora uppbyggda (imaginary) fasad. samma sak som när jag var liten, fast jag då tog tag i mammas ben och smygtittade på det där konstiga-främmande-roliga-spännande-mystiska, med mors ben som sköld, en säkerhet.

nåväl. ibland går inte allt som planerat, ibland fungerar inte livet så som man trott att det skulle göra eller som man önskat sig. jag får helt enkelt finna mina egna lösningar längs vägen.