kan inte riktigt ha tystnad omkring mig, är inte spotifylistan med närmare 800låtar på så står tvn på som sällskap. sällskapssjuk eller rädd för tystnaden, det vet jag inte. men ikväll kommer vänner hit för grillning och en fin kväll med vin, gossip och annat mysigt. sedan tar jag mig in med t till lilla staden för lite rodney. men first up lite lunch!

nej, jag ska inte fnittra ikväll. ikväll ska jag enbart tänka på mig själv och låtsas att jag är den enda som existerar på denna roligt bebodda planet. för det tycker jag att jag har all rätt att göra - en dag som denna.

har haft helt underbara dagar nu i veckan, vill inte att de ska ta slut. just såhär vill jag att mitt liv ska se ut ett bra tag framöver. bara ta vara på livet. njuta. inte en massa måsten och tråkigheter,  ta livet som det kommer. låta livet komma till mig - oss. mig och mina fina vänner. det hade varit något det. mysa i all evighet, diskuterar livets stora frågor och dricka vin i solnedgången. jag vet helt klart att dessa dagar kommer fortsätta ett tag till. vi har all tid i världen på oss!

(och på lördag blir det utgång med brudarna, det kommer att bli galet kul och intressant...)

och jag vet egentligen inte vem jag är just nu, hur jag kommit att bli såhär. vad mitt liv vill mig eller hur jag ska ta mig härifrån. eller om det kanske är så att jag ska fortsätta leva på denna väg. jag finner inga svar, jag känner ingen spådam som kan berätta för mig - vilken den bästa vägen är. jag vet ingenting. om jag låter allt vara - försvinner frågorna då?

jag flyr staden för ett par-tre dagar. måste härifrån. andas utan krav. måsten. strosa runt utan att egentligen behöva göra någonting tror jag skulle passa mig alldeles utmärkt just nu. ta en paus. sen kör vi fullt ös i helgen med min fina vän.

när andra tar livsomvändande beslut tröstar jag och ger mina råd, lyssnar och försöker stötta i alla lägen. är tyst när det behövs och grubblar lite över mina egna problem i min ensamhet. så har det varit i all min tid på jorden och jag är rädd att det kommer att förbli så.

kul att jag alltid väljer låttexter eller dylikt till rubrik vareviga gång...

och jag har alltid fått höra att man ska vara ärlig mot sig själv, så att man inte tappar bort sig i alla lögner. just här och nu har jag kommit att inse att jag är en av alla ensamvargar, som ibland och framförallt inte nu om dagarna vill vara ensam. just nu har jag några punkter jag vill ska infinna sig i mitt liv:

- pirr i magen

- någon som innerligt undrar hur min dag har varit

- någon som vill umgås med mig, ta reda på vem jag är

- kvällssällskap

nej, jag orkar inte rabbla upp alla mina önskningar och drömmar just nu. blir bara tjatigt, men det där är väl ganska enkelt att lista ut vad jag syftar på. (att det alltid ska handla om känslor i alla mina texter... snark*) men nu är det så att jag är en person med många och olika känslor som gärna vill ta vägen någonstans, varav denna b-l-o-g-g. jag vill hur som haver ha ett trevligt sällskap just nu, eller den där starten på väg till ett sällskap. så, där har ni och framförallt jag det. nu har jag inte ljugit för mig själv något mer, nu står det skrivit i cyberspace. notakeback. men måtte det finns någon för mig också.

ligger i en av familjens hängmattor ute på altanen med öppna glasdörrar överallt, solen skiner utanför och mitt liv känns lite för enkelt. de vackra hängmattorna kommer från costa rica som syster tagit hem från en av resorna, och de är otroligt magiska - på alla sätt och vis. jag försvinner in i min egen lilla värld när jag ligger och gungar fram och tillbaka, som om det inte finns någon morgondag utan bara jag här-och-nu. magik ända ut i fingerspetsarna.

sysselsättningen i den magnifika och mycket färgglada hängmatta är och har varit i någon timme att nynna med i låtar. hänger på spotify, finner ny och gammal musik att sjunga med i, blundandes och gungandes. jag skiter fullständigt i min teliaräkning på 546 kronor som ska betalas inom sexton dagar, det finns all tid i värld åt den. just nu behöver jag bara dricka kaffe, och sjunga. om ens det. låten som nu gått minst tio gånger om är timbuktus låt; resten av ditt liv. jag känner ända in i ryggmärgen hur förbannad han är, hur förjävligt det måste vara och hur idiotiskt och fullkomligt löjlig situationen blir. samtidigt känner jag en bitter eftersmak när den här låten blir en hit på radion och spelas tjugofyrasju. men fan vilken bra låt det är. hoppas förövrigt att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva det själv.

har precis börjat jobba, andra veckan nu och jag känner mig förvånansvärt pigg om dagarna. under mina nio timmar på jobbet får jag all tid i världen att få tårar i ögonen över tråkiga händelser i mitt liv, hoppa glädjehopp över roliga nyheter och le ett litet leende åt vackra stunder och bara vara. på det sättet är det ett helt underbart arbete jag har, men också det mest irriterande som kan få mig att vilja åka hem och gråta. ibland vill man inte tänka så mycket, utan bara jobba på - men det går inte alla gånger såvida jag inte har all fokus på hur jag ska få upp den där rovan ur marken eller vilken sort det kan tänkas vara. idag var en sådan dag som inte riktigt ville sig, jag skrattade friskt med mina arbetskamrater, men snyftade inombords åt absolut ingenting. för så kan det också vara, ibland känns ingenting riktigt bra - fast ändå helt utmärkt. nåväl.

nu var det ett tag sedan, och mycket har hänt sedan vi sågs. av behov kommer detta inlägg kanske bli ganska långt och tråkigt att läsa, så det är bara att sluta nu om ni så vill. sedan grillkvällen för några veckor sedan har jag hunnit med massvis, jag ska ta det från början.

1/ jag skrev klart alla mina skolarbeten och skickade in mitt sista pling någonsin i boxen, och grät en skvätt. just där och då trodde jag att mitt liv var över. men icke. 2/ jag åkte till alanya tillsammans med massvis av fina vänner och njöt en hel vecka av dårskap, det konsumerades alldeles för mycket alkohol och tobak och det borde ha druckits mer vatten. vi dansade oss genomblöta på the doors vareviga kväll och drack alla shots på robin hood med våra bartenders. trots det överlevde vi och kom hem helskinnade, då det oroväckande askmolnet försvunnit. 3/ direkt efter hemkomsten startade viking, laget samlades och vi smekte en match av fem. jag spelade två och trodde att hjärtat skulle hoppa ur kroppen, men det var det värt. det blev vinbrännboll och studentmottagning under underbart intensiva dagar. 4/ sedan började veckan, studentveckan. det var mösspåtagning och fest, lunch med klassen och chill i parker, lunch hos mentorn med klassen, vinkubb, ghandis och utgång, det blev matlagning och middag med alla treor och lärare på gastro, champagnefrukost i strålande sol halv nio på morgonen och visit i kyrkan, fina meddelanden i mössor och på papper till alla vänner och ett vitt kuvert i handen, utspring. vagntåg och studenttåg genom hela staden tillsammans med alla studenter. hemfärd och underbart fin mottagning. tal. paketöppning som om det vore min födelsedag. ombyte för slussbruden. jägershots. lärare som får mig att börja gråta av lycka och sorg. rådis tillsammans med riktigt bra människor. konstiga samtal och sms som enbart kan sluta i stora feta asgarv. hemfärd och en god natts sömn. uppgång och världens längsta dusch. torka hår, sminka, smörja in, locka hår, på med klänning och skor - bal. massa kort och trötta muskler i ansiktet. riktigt fet kväll på magasinet. skönt häng i soffor. god och äcklig dricka. skön terass att hämta andan på - diskutera minnen. kramas. ombyte och lång väg upp till det där j*vla berget för korv och stenkastning. hemfärd, några sms och återigen en god natts sömn.

det har varit dagar som jag aldrig kommer att glömma, minnen för livet och stunder som inte går att beskriva med ord. jag har åstadkommit något magnifikt, ni har åstadkommit något magnifikt. tillsammans har vi åstadkommit något magnifikt vill jag lova. det är nu "verkligen börjar" som jag hört otaligt många gånger den senaste månaden. jaha, då tutar vi och kör!

har av någon anledning fått för mig att Eric Amarillos låt Om sanningen ska fram är djävulskt klockren - bra. ja fan, den är ju det! hade förresten skön grillkväll hos fin igår med vad som kändes tusen andra, älskar sommaren.

hade studentskiva igår, en skiva som flippade totalt. alldeles för billigt i baren och fin mat fick mig, och resten av stället, att spåra. dans och häng i mysigt väder. en kväll att minnas, all times. har därför haft världens sjukaste bakisdag idag, i skolan. med uppgång halv åtta, efter ett par timmars sömn för lite seminarium - när jag mådde som bäst. efter några timmar i skolan och en rejäl lunch stupade jag i en av sofforna och sov i två timmar. sköna stunder. nu ska jag se till att maten blir klar så jag får äta mig pigg, eller hur man gör en sådan här dag...

men tjena blorren, hur står det till? leker livet?

sitter in the moment och skriver om offentlighetsprincipen, vilket känns som gröt i hjärnan. vill helst av allt lägga mig ned på en av sofforna bakom mig och sova till lunch, men det är icke tillåtet en dag som denna. istället ska jag skriva halva arbetet nu innan min kompanjon hittar hit, eller så kanske jag ska skriva lite ledighetsansökan, hmm...

nåväl, nu dag - nya tider - nya möjlighet osv.

vill bara flika in att jag hade en mystisk och konstigt rolig kväll i förrgår. fulla och glada människor som vill prata, ta en öl eller cigarett tillsammans och snacka om gemensamma nämnare. gårdagen var densamma, fast väldigt mycket bättre på vissa plan. nu är det fan sommar.

jag älskar när jag blir förbannad, hur hela mitt liv alltid tar en paus för att vara arg en stund innan jag kan fortsätta och trycka på play. som om det inte finns en morgondag, så mycket vrede kan sippra ut genom mina öron, likt en drake. det är ungefär som att springa på het glöd, och känslan av att man aldrig tycks vara framme. det finns ingen korrekt svenska i det här inlägget. det är sent och jag är trött. men fan vad mitt liv inte tycks kunna gå vidare just nu, örka paus.